Svenska PR-företagen

Svenska PR-företagen

View SlideShare presentation or Upload your own. (tags: annikalidne socialmedia)

Unga och nätgemenskaper

Nätgemenskaper är ett typiskt web 2.0 fenomen, byggt främst på interaktivitet, samarbete och användarskapat och användarkontrollerat innehåll, snarare än att en web master förser passiva besökare med information. Det finns en mängd olika typer av nätgemenskaper, jag försöker här bena ut några typer och diskutera unga människors användande av nätgemenskaper.

Lärgemenskaper (Se tex YouTub film Ove Jobring om Lärgemskaper på nätet)

Ove Jobring beskriver lärgemenskaper på nätet som en typ av nätgemenskap där det finns ett uttalat syfte för deltagare att lära sig något, att dela erfarenheter kanske hjälpa varandra att lösa svåra problem. Det kan vara att man skriver en fråga och någon i lärgemenskapen svarar och ger råd eller mer avancerade läroplattformer. I början var det främst systemutvecklare och programutvecklare som använde sig av dem, idag finns det alla möjliga studie- och arbetsrelaterade samt intressebaserade grupper online. Även unga nätgemenskaper som Lunarstorm och Hamsterpaj, som inte är uttalade lärgemenskaper utan har en mer allmän social funktion, har forum där unga kan ge varandra tips och instruktioner. Det finns givetvis risker med lärgemenskaper, t.ex. är det lätt att få självmordstips och instruktioner på hur man kan göra en hemmagjord bomb på internet.

Intressebaserade och/eller kompisbaserade nätgemenskaper

Mitt intryck är att unga söker sig till intressebaserade och/eller kompisbaserade nätgemenskaper. Många hänger där kompisarna hänger och är kanske bara online-vän med de som de redan känner offline, de flesta kanske t.o.m. bor i samma stad och de ses varje dag i skolan. Sen finns de som söker sig till gemenskaper som de saknar In Real Life (IRL). Om man tar två stora allmänna nätgemenskaper som Facebook  och Lunarstorm som exempel skulle jag tro att många blir vänner med sina RL vänner och sen lär känna nya intressebaserade vänner genom "klubbar/grupper".

Andra mer specifika nätgemenskaper är tex: Bilddagboken, Flickr och Picasa som handlar främst om bilder, myspace har länge varit ett tillhåll främst för musikintresserade och YouTube för videointresserade. Jag skulle påstå att dessa inte är typiska nätgemenskaper utan även publiceringsplattformer eftersom de handlar mer om att publicera bilder, musik och videos och de har så många besökare även från icke-medlemmar. Det samma gäller bloggar. 

Bra exempel på hur ideella organisationer använder nätgemenskaper

Eftersom jag är intresserad av hur ideella organisationer arbetar så har jag undersökt detta lite närmare och kommer här med några exempel. Jag har tidigare talat om intressebaserade nätgemenskaper, men det kan lika gärna vara erfarenhetsbaserat, något som jag kommer gå in på mer i detta stycke.

BRIS – "för dig som är ung"

Bortsätt från rent information skrivet för unga finns BRIS-mejlen och BRIS-chatten (och telefonnummer för den som fördrar det) samt ett diskussionsforum med ämnen som ensamhet, våld och bråk, skilda föräldrar etc. där barn kan dela med sig om sina erfarenheter och visa stöd. För att delta ska du registrera dig och vara ett barn, dvs. under 18, men du kan också välja att bara läsa. Jag anser att detta är ett otroligt bra exempel på hur man kan ändvända digitala kulturer och anonymiteten på internet på ett konstruktivt sätt. Det är inte alltid lätt för vare sig barn eller vuxna att prata om jobbiga situationer eller trauman, som mobbing och ensamhet. Här hjälper barn andra barn, de upptäcker att de inte är ensamma om sina upplevelser. Här är ett exempel om ensamhet från diskussionsforumet.

Jag har även läst om (men nu kan jag inte hitta den artikeln) ett onlineforum för flickor i Sydafrika som utsatts för sexuellt våld. De uppskattade mycket möjligheten att diskutera med jämnåriga utan vuxna socialarbetares inblandning, att dela erfarenheter och stödja varandra, dels för att få bekräftat att de inte var ensamma och dels för att kunna finnas där för någon annan. Anonymiteten gjorde det även lättare att vara personlig.

Röda korsets ungdomsförbund

Humannet - "forum för unga världsförbättrare, humanister och aktivister"

Detta är en typisk intressebaserad nätgemenskap för unga människor som är intresserade av och kanske aktiva i olika organisation som arbetar med lokala och globala rättvisefrågor. De har även skapat en massa mindre grupper, öppna och stängda, för olika frågor eller olika lokala grupper.

Röda korsets ungdomsförbund erbjuder även unga att chatta med en jourhavande kompis, för den som föredrar det framför telefon.

Film om Food Force och 3 andra ”humanitärt-organisations-spel”

De första filmerna är inspelningar från spelet Food Force

1. Introduktion och Mission 1 Air Surveillance (5 min)

2. Mission 2 Energy Pacs och Mission 3 The Food Drop (5 min)

I den tredje filmen berättar jag om 3 andra "humanitärt-organisations-spel" som jag har testspelat online (också 5 min).

Filmerna finns på http://www.tiberini.net/frida/digikult/spel.html

Ut och hoppa, nätverksspel och Wii

Hittade denna artiklen "Varning för barn" http://sydsvenskan.se/kulturforunga/article292335.ece på min kursare Annikas blogg (http://skogstjarna.bloggagratis.se/2008/10/13/1020270-monster)

- det fick mig både att skratta och tänka. Komiskt att genom tiderna så har lösningen på alla "hotfulla" ungdomskulturer alltid varit "hopp och lek ute"! Men när det gäller datorspelande så kan jag på sätt och vis kan jag förstå det - när man går i en dataspelande grabbs (de är oftast killar) stökiga och mörka sovrum som luktar tonårskille och instängt ger det lätt ett skumt intryck och inte att han håller på med något som är socialt, lärande eller hälsosamt – ut och lek, rör på dig, få lite frisk luft.

En sak ger nog en annan. Hade datorspel varit något mer accepterat som man gjorde familjen tillsammans hade nog spelarna kanske hamnat det större, luftigare och ljusare vardagsrummet. Många spelare känner att deras spelande inte är accepterat hemma, att föräldrarna försöker begränsa hur mycket de spelar och många föräldrar tycket spelandet är osunt=stillasittande, asocialt och upplever det som ett problem i hemmet (detta är bla beskrivet i Carin Falkners avsnitt "Datorspelande som bildning och kultur" i Ungdomsstyrelsen rapport "Unga och närverkskulurer – mellan moralpanik och teknikromantik" http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/unga_och_natverkskulturer.pdf)

Men tekniken gå vidare. Datorspel har mer och mer blivit en social aktivitet, det nästan som en lagsport av vissa forskar (t.ex, Carin Falkners samt Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt i "Att leva i World of Warcraft" http://www.medieradet.se/upload/Rapporter_pdf/Att_leva_i_World_of_Warcraft.pdf), genom så kallade multiplayer datorspel över nätverk. Och med TV-spelet Wii Nintendo kan du utföra en hel rad sporter direkt från vardagsrumsmattan. Mitt intryck av Wii är dessutom att många i medelåldern gillar det. Min kompis föräldrar har ibland vänner över på Wii bowlingsmatcher, de använder spelet mer än sina barn (vilket iför sig kanske beror på att de har gått i pension och har mer tid.) Många Wii spel är helt enkelt digitala lösningar för att kunna utföra en sport eller ett spel som "de äldre" redan känner till, t.ex. bowling, tennis, boxning. Det gör det nog lättare för dem att ta det till sig, det är inte helt nytt och skrämmande utan mer spännande och roligt, nästan "som i verkligheten".

En annan sak ang. "hopp och lek ute" lösningen… i Milano där jag bor är det lite annorlunda... jag har själv inte barn men kommer ihåg en besökande svensk mormors förfäran över att dagispersonalen var utomhus så lite med barnen, - det är inte så konstigt, särskilt inte de dagarna när luftföroreningen är ovanligt hög och vi får rådet "gå inte ut och lek med barnen" från myndigheterna…

Om det inte blir bättre kanske vi snart hör föräldrar uppmana barnen att gå in och lek och hoppa i vardagsrummet framför TVn/datorn!

Jag avslutar med en länk till en reklamfilm för Wii sport
http://uk.wii.com/wii/en_GB/tv/1325.html

Andra ”humanitärt-organisations-spel” som jag har testspelat lite online i helgen:

 Free Rice – utvecklat av World Food Program (WFP) tillsammans med Berkman Center for Internet & Society på Harvard University: www.freerice.com

Ett frågesportspel, online sen 2008, där man kan testa och för varje rätt svar donerar man 20 riskorn av ris till WFP.

 Mot alla odds - Utvecklat av FNs flykting organ UNHCR, med hjälp av Paregos AB, TicTac Interactive AB finansierat av Statoil (till production av spelet) och Microsoft, Ericsson och Datareal AB (till läromedel) www.motallaodds.org
Onlinespel om hur det är att vara flykting, uppdelat i tre delar 1) flykten från hemlandet, 2) i gränslandet, asylförfarandet och 3) ett nytt liv i ett främmande land.

Även de har tagit fram lärarhandledning.

Darfur is dying - togs fram av studenter i mtvU-tävlingen "Darfur Digital Activist Contest" finansierat av Reebok Human Rights Foundation och International Crisis Group. www.darfurisdying.com . Spelet är ett onlinespel och går ut på att du ska överleva 7 dagar som intern-flykting i Darfur, när du hämtar vatten utanför lägret måste du akta dig för Janjaweed militian och i lägret måste du vattna odlingar, passa på att besöka sjukstugan när det finns medicin, återuppbygga hus efter attacker från Janjaweed militian etc.

På hemsidan finn även bakgrundsinformation om konflikten i Darfur och man kan spela de övriga finalisternas spel: www.darfurisdying.com/aboutgame.html

3 World Farmer - togs fram 2005 av studenter på Köpenhamns IT Universitet
Spelet går ut på att man ska överleva som bonde i Afrika, trots torka, interna konflikter och plundring etc. Information om spelet finns på http://gamepolitics.livejournal.com/318127.html

Spela spelet online: www.heavygames.com/3rdworldfarmer/showgame.asp

Spelrecension av ”Food Force”

Spelet är skapat 2005 av PlayerThree (Storbritannien) och DeepEnd (Italien) för FN organet World Food Program (WFP).

Typ av spel: lärspel med inslag av action och underhållnings, singleplayer spel.
Inom kategorin av lärspel är det ett "humanitärt-organisations-spel", dvs. spelet har även som syfte att informera om del orättvisor i världen och dels den egna organisationen betydelse. Detta för att öka folks medvetande och samla in pengar till organisationen.

Tänker här skriva lite kort om lärspel och "humanitärt-organisations-spel". De är spel som är gjorda inte gjorda främst i underhållningssyfte men för att snabbt och roligt ge information till spelare. Speldesignen är gjord så att informationssektioner varvas med aktiva moment där du som spelare är aktiv. Spelen har inte som syfte at man ska spela om det i all oändlighet utan att man ska få information genom spelet. I Food Force var det t.ex. möjligt att gå vidare till nästa del även när man inte gör så bra ifrån sig på en aktivitet, aktiviteterna användes mest som exempel på olika delar av WFPs arbete.

Målgrupp: barn och ungdomar, lärare och ungdomsledare.
I och med att spelet är tänkt att användas i undervisningssyfte så har de tagit fram läromaterial för lärare och tips på hur de kan lägga upp en lektion om WFPs arbete och hunger i världen, dessa resurser hittar man på hemsidan. På hemsida finn även information om WFPs arbete, de skiljer på "the game" och "the reality".

Genusaspekten: De som har tagit fram spelet är genusmedvetna och politiskt korrekta, det märks tydligt att de har tänkt igenom hur de framställer kvinnliga och manliga aktörer i spelet. De har tagit fram 5 aktörer med olika WFP befattningar för spelet, av dessa är 2 kvinnor och 3 män, 3 är fältarbetare (1 kvinna) och 2 på kontor (1 kvinna). Figuren Rachel Scott (se bild), som är "logistic officer" är kvinna och tillsammans med Carlos Sanchez som leder fältoperationen är de spelets "action-figurer".

Förmedlande av känsla: Känslan som de vill förmedla är att det är både viktigt, spännande och möjligt att göra någonting för att rädda utsatta delar av världen från svält. Jag tycker att de lyckas rätt bra med det. Spelet är trots att det är informativt inte översållat med faktarutor eller texter, det går ganska snabbt framåt och informationen är smart inbäddat i spelet. Musiken, grafiken och karaktärerna bidrar till att spelet blir spännande och intressant.

Budskap: Budskapet sänder ut överensstämmer med känslan de vill förmedla, att det är både viktigt, spännande och möjligt att göra någonting för att rädda utsatta delar av världen från svält, men vi måste hjälpas åt, för att möta en katastrof krävs det flera olika typer av aktörer och experter.

Två indirekta budskap som jag har hittat är följande:

Utbildning är viktigt: Exempel i mission 2, Joe Zaki (se bild) lär Rachel om vikten av att skicka ut mat som är rätt sammansatt rent kostmässig, Rachel är lite otålig och vill komma igång direkt men Joe förklarar att det räcker inte att bara skicka ut matpaket, man måste analysera kosten som den utsatta befolkningen är van vid och särskilt för barnen är det viktigt att få rätt kost eftersom de är mer utsatta för sjukdomar. Dessutom så har samtliga karaktärer har högre utbildning.

Omvärlden, särskilt rika regeringar i västvärlden, har ett ansvar för katastrofer i världen: Exempel i mission 2 när Angela förklarar att de måste samla in resurser till katastrofen från världens regeringar, men tills vidare kan de ta av WFP katastrof fond.

Avslutande funderingar:
Jag gillade spelet, tycker humanitära frågor är intressanta, otroligt komplexa men viktiga.
Jag har funderat lite över om unga, och då menar jag barn och ungdomar i skolåldern, tycker om denna typ av spel, om det är någonting de själva skulle ladda ner och spela. Jag tror att de lätt försvinner i utbudet av häftiga spel och ofta sållas bort i konkurrensen. Som lärmetod däremot tror jag att spel har en framtid. Blandingen av ljud, bild och konkreta exempel är genial. Jag kommer själv ihåg lektioner där läraren använde sig av sång, musik, ramsor eller film för att lära ut eller ge konkreta exempel. Man skulle kunna designa spel med prov i slutet upplagt så att man var tvungen att göra om övningar eller få nya övningar på de delar som man inte gjorde så bra på.

En annan sak som jag har funderat över är om man måste göra allting så roligt och spännande för fånga unga människors uppmärksamhet. Har unga idag svårare att koncentrera sig på traditionella tråkiga lärmetoder, eller är de bara mer bortskämda? Prensky menar i "Digital Natives, Digital Immigrants" (Prensky, 2001) att dagens studenter har förändrats, att de tänker och bearbetar information på ett fundamentalt annorlunda sätt och att för att nå dem behöver man utveckla nya lärmetoder, som går snabbare framåt, mer utmanade och komplexa metoder.

Game Time! Food Force

Efter en del bry med att ladda ner rätt version för mac, på engelska (fick en först en version på franska) och expandera den komprimerade filen så ska jag äntligen spela Food Force, ett spel som tagits fram för FN organet World Food Programme.

Spelet består av olika delar men i kort går det ut på att du ska lösa en humanitär kris i världen genom att distribuera ut mat till behövande.

Det ska bli spännande att se vad som händer, har läst en recensioner på Water Cooler Games www.watercoolergames.org och Social Impact Games www.socialimpactgames.com.

Har tidigare spelat ett annat FN organs spel, onlinespelet Mot alla odds som tagits fram av UNHCR www.motallaodds.org, (och om jag inte misstar mig var den första versionen på svenska, det är utvecklat av UNHCRs regionkontor för de baltiska och nordiska länderna med kontor i Stockholm), som handlar om att vara flykting. Båda dessa spel är tänkta att använda i utbildningssyfte, de har lärarhandledning och vidare information som man kan fördjupa sig i.

Jag återkommer med recension och analys...