Spelrecension av ”Food Force”

Spelet är skapat 2005 av PlayerThree (Storbritannien) och DeepEnd (Italien) för FN organet World Food Program (WFP).

Typ av spel: lärspel med inslag av action och underhållnings, singleplayer spel.
Inom kategorin av lärspel är det ett "humanitärt-organisations-spel", dvs. spelet har även som syfte att informera om del orättvisor i världen och dels den egna organisationen betydelse. Detta för att öka folks medvetande och samla in pengar till organisationen.

Tänker här skriva lite kort om lärspel och "humanitärt-organisations-spel". De är spel som är gjorda inte gjorda främst i underhållningssyfte men för att snabbt och roligt ge information till spelare. Speldesignen är gjord så att informationssektioner varvas med aktiva moment där du som spelare är aktiv. Spelen har inte som syfte at man ska spela om det i all oändlighet utan att man ska få information genom spelet. I Food Force var det t.ex. möjligt att gå vidare till nästa del även när man inte gör så bra ifrån sig på en aktivitet, aktiviteterna användes mest som exempel på olika delar av WFPs arbete.

Målgrupp: barn och ungdomar, lärare och ungdomsledare.
I och med att spelet är tänkt att användas i undervisningssyfte så har de tagit fram läromaterial för lärare och tips på hur de kan lägga upp en lektion om WFPs arbete och hunger i världen, dessa resurser hittar man på hemsidan. På hemsida finn även information om WFPs arbete, de skiljer på "the game" och "the reality".

Genusaspekten: De som har tagit fram spelet är genusmedvetna och politiskt korrekta, det märks tydligt att de har tänkt igenom hur de framställer kvinnliga och manliga aktörer i spelet. De har tagit fram 5 aktörer med olika WFP befattningar för spelet, av dessa är 2 kvinnor och 3 män, 3 är fältarbetare (1 kvinna) och 2 på kontor (1 kvinna). Figuren Rachel Scott (se bild), som är "logistic officer" är kvinna och tillsammans med Carlos Sanchez som leder fältoperationen är de spelets "action-figurer".

Förmedlande av känsla: Känslan som de vill förmedla är att det är både viktigt, spännande och möjligt att göra någonting för att rädda utsatta delar av världen från svält. Jag tycker att de lyckas rätt bra med det. Spelet är trots att det är informativt inte översållat med faktarutor eller texter, det går ganska snabbt framåt och informationen är smart inbäddat i spelet. Musiken, grafiken och karaktärerna bidrar till att spelet blir spännande och intressant.

Budskap: Budskapet sänder ut överensstämmer med känslan de vill förmedla, att det är både viktigt, spännande och möjligt att göra någonting för att rädda utsatta delar av världen från svält, men vi måste hjälpas åt, för att möta en katastrof krävs det flera olika typer av aktörer och experter.

Två indirekta budskap som jag har hittat är följande:

Utbildning är viktigt: Exempel i mission 2, Joe Zaki (se bild) lär Rachel om vikten av att skicka ut mat som är rätt sammansatt rent kostmässig, Rachel är lite otålig och vill komma igång direkt men Joe förklarar att det räcker inte att bara skicka ut matpaket, man måste analysera kosten som den utsatta befolkningen är van vid och särskilt för barnen är det viktigt att få rätt kost eftersom de är mer utsatta för sjukdomar. Dessutom så har samtliga karaktärer har högre utbildning.

Omvärlden, särskilt rika regeringar i västvärlden, har ett ansvar för katastrofer i världen: Exempel i mission 2 när Angela förklarar att de måste samla in resurser till katastrofen från världens regeringar, men tills vidare kan de ta av WFP katastrof fond.

Avslutande funderingar:
Jag gillade spelet, tycker humanitära frågor är intressanta, otroligt komplexa men viktiga.
Jag har funderat lite över om unga, och då menar jag barn och ungdomar i skolåldern, tycker om denna typ av spel, om det är någonting de själva skulle ladda ner och spela. Jag tror att de lätt försvinner i utbudet av häftiga spel och ofta sållas bort i konkurrensen. Som lärmetod däremot tror jag att spel har en framtid. Blandingen av ljud, bild och konkreta exempel är genial. Jag kommer själv ihåg lektioner där läraren använde sig av sång, musik, ramsor eller film för att lära ut eller ge konkreta exempel. Man skulle kunna designa spel med prov i slutet upplagt så att man var tvungen att göra om övningar eller få nya övningar på de delar som man inte gjorde så bra på.

En annan sak som jag har funderat över är om man måste göra allting så roligt och spännande för fånga unga människors uppmärksamhet. Har unga idag svårare att koncentrera sig på traditionella tråkiga lärmetoder, eller är de bara mer bortskämda? Prensky menar i "Digital Natives, Digital Immigrants" (Prensky, 2001) att dagens studenter har förändrats, att de tänker och bearbetar information på ett fundamentalt annorlunda sätt och att för att nå dem behöver man utveckla nya lärmetoder, som går snabbare framåt, mer utmanade och komplexa metoder.