1. Motivering
Jag valde denna artikel om att unga sörjer på nätet och en annan (PM 1) om nätmobbning för att jag ville sätta mig in i både hur unga kan använda internet till något positivt som att bearbeta sin sorg och något destruktivt som mobbning. Tanken är lite att PM 1 och PM 2 ska komplettera varandra i att visa hur naturligt och självklart det är för unga att umgås online. Medans jag själv fortfarande främst ser internet som ett redskap för mina studier, i arbetet och för att kunna beställa billiga flygbiljetter och annat så använder min 16 åriga lillasyster och hennes vänner det på ett helt annat sätt. Lite "digital natives" och "digital immigrants" som Prensky skulle utrycka det.
2. Innehållet i artikeln och andra källor om nätmobbning
Fenomenet
Radioprogrammet handlar om att unga sörjer på internet, t.ex. Viktoria som miste sin bror i en bilolycka skriver på internet, ofta direkt till sin bror om hur hon känner. Hon känner att hon har träffat många som vet hur det känns, att hon får stöd och som om hennes bror faktiskt på något sätt får hennes meddelande även om hon vet att det inte går att nå honom.
På lunarstorm så har avlidnas krypin blivit minneslundar och vänner fortsätter att skriva online-gästboken. Det här att sörja på internet är en ny företeelse för mig och det tog lite tid innan jag började förstå riktigt vad det handlade om. Som den digitala immigrant jag är jämför jag med gamla medier som minnesannonser i tidningar, ett sätt att minnas och hedra den som har dött. Men det verkar vara mycket större online, en "minnesannons" som kan sträcka sig över flera år, men nya inlägg från en större grupp av anhöriga och det verkar vara mindre formellt.
Ett exempel är "Divino P23" som bara hann fylla 21 år. Han begick självmord den 3 november 2006 och efter det har hans krypin på LunarStorm blivit en minneslund där vänner och bekantar fortfarande lämnar meddelanden till honom i gästboken. Han har även två andra minnessidor på nätet, skapade av familjemedlemmar, fast jämnåriga vänner och bekanta verkar mest använda hans krypin.
När unga dör, vare sig i en olycka, svälvmord, sjukdom eller våldsdåd, verkar det påverka jämnåriga i den avlidnes närhet något otroligt. På "Divino 23"s gästbok såg jag flera inlägg i stilen "även om vi inte kände varandra så tänker jag på dig".
I radioprogrammet "Unga sörjer på internet" anser barnpsykologen Diana Segerstedt att det är bra att unga bearbetar sin sorg online, skriver av sig och uttrycker sina känslor men att det i vissa fall inte är räcker att bara använda LunarStorm utan även pratar med någon som kan hjälpa en att komma vidare.
Bara "unga"?
I lilla min google-forskning inför detta PM har jag även upptäckt att det inte bara är "unga" utan även vuxna som sörjer online. De flesta minnesbloggar och sorgforum som jag hittade online när jag googlade verkade handla om föräldrar som sörjer sina födda eller ofödda barn och delar denna sorg med andra som har gått igenom samma sak, t.ex. forumet "Ängel i familjen" och "Änglaföräldrar". Det finns till och med ett anhörigforum för vänner och familjer till föräldrar som mist ett barn.
Dett är ännu ett exempel på hur den digitala världen vidgar ens världsbild, vid olika krissituation kan man sakna någon att prata med som vet hur det känns, oline kan man hitta dem, och även vara anonym om man vill.
3. Frågeställning
Tror du att denna utveckling bara är en naturlig utveckling, att nya tekniker bara skapar nya sätt för att utrycka samma sorg, eller är det enklare att släppa fram sina känslor när man inte "syns" och t.o.m kan vara anonym?
/heyfrida
REFERENSER:
"Unga sörjer på nätet" av… 11 februari 2008, Sveriges Radio P4 Västerbotten, http://sr.se/cgi-bin/vasterbotten/nyheter/artikel.asp?Artikel=1886126
Exempel:
Lunarstorm Minneslund "Divino P23" (Christian Sellergren,1984 - 2006)
www.christiansellergren.se
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=36
Änglaforum http://hem.passagen.se/anglaforum/
No comments:
Post a Comment